Serie-Premiär!

I år blev det ingen julkalender. Det ber jag om ursäkt för.
Jag har varit fullt upptagen med att sköta hushållet, bostadsköp, julklappstillverkning OCH att lista ut hur man installerar en scanner och använder Photoshop. Jag fick nämligen en scanner av en generös och vänlig och alldeles....alldeles underbar själ, så nu blir det mycket sånt.

Jag har aldrig pysslat med photoshop förut och egentligen är det väl Illustrator jag borde ha, men....det tänkte jag helt enkelt inte på. Nåja, detta är mitt första alster med irl-ritad bas. Jag har en jävla massa att lära, men detta är en bra början.

God jul, för bövelen!

Relationer - how not to do it

Nu blir det sådär obehagligt självutlämnande. Men det kan inte hjälpas, jag måste skriva av mig lite. Så ni känsliga läsare får blunda.

Jag har en kamrat som jag tycker mycket om. Han är rolig och smart, kreativ och har samma sorts humor som jag (folk brukar alltid säga att de har sjuk humor, men jag tror att alla som har läst hela min blogg, nog kan förstå att när jag talar om sjuk humor, så är det på en helt annan nivå) och ibland omtänksam.
Men han är disträ, opålitlig, ojämn, lite för självgod, verkar oförmögen att göra några som helst planer, jag misstolkar hans signaler och vice versa. Han gör mig ofta ledsen av misstag och trots att jag försökt förklara, så kan jag inte göra mig förstådd.
Det börjar helt enkelt kosta mer än det smakar. Jag hade planerat att, tja...bara låta allt vara som det är, bortsett från att jag mentalt räknar bort honom. Dvs att jag aldrig mer förväntar mig något av honom, aldrig gör upp några planer där han är inräknad osv. Jag tror inte att han skulle märka någon skillnad, bara för att jag placerat honom i kompisfacket istället för vänfacket.

Nåja, jag blev full, och istället för att låta det gå som tänkt så smsade jag ett par ggr och råkade uttrycka mig i termer som "du är utesluten ur vänkretsen". Helt klart mindre lyckat, och inte det jag menade.

Och nu får jag ju inte tag i honom såklart, eftersom telefonen hans kan vara avstängd i dagar i sträck. Oförutsägbart och inte alls välgörande för ett rutinälskande autistmongo som jag.

Nu blir det bakismat, tagelskjorta och självspäkning.

Morfarhistorier #1

Efter min föga bejublade entre i Christer i P3 igår (1 November, sök, lyssna, njut - jag kommer in efter 13,50 min.) där jag berättade lite om min morfar, känner jag mig manad att fortsätta på temat, eftersom han hade så otroligt mkt knasiga saker för sig under åren.

Min morfar var en underlig liten man. Han var förvisso välutbildad och intelligent, händig och handlingskraftig, men framför allt var han väl just...liten. 160cm eller däromkring.

Han var väldigt bra på att rymma också. Jaha, tänker ni, demens är inget satt skämta om. Men jag menar att han alltid varit bra på att rymma.
När man är ute på stan och shoppar så gör en del så att de binder sin hund utanför affären, eller sätter sitt barn på en pall i skoaffären, men när man har en liten morfar med sig, då blir det besvär. Han vägrade konsekvent att sitta på sin tilldelade pall och alltid fick vi bilda skallgångskedja för att hitta honom i andra änden av köpcentrat där han slagit sig i slang med någon annan farbror, eller varför inte någon konditor. Han älskade nämligen tårtor och bakelser. (Så förmodligen fick mormor, som hade hand om börsen, betala notan för hans konditoribesök. Han lyckades alltså ofta övertyga folk att få fika på krita.)

En gång i 18, 19-årsåldern fick morfar läggas in på sjukhus för förstoppning. Detta måste ju ha varit på 30-talet och läkarvetenskapen har väl gått framåt sen dess. Men hur det nu var så hade han inte skitit på närmare 2 veckor. Lavemang hjälpte inte, laxermedel hjälpte inte, och till slut stod man rådlös.
- Men vad händer nu? undrade min lille morfar. Hur länge ska det vara så här?
- Jaaduu, svarade läkaren. Jag är rädd att vi gjort vad vi kunnat....Människokroppen klarar inte av det här hur länge som helst.....Förr eller senare ger den upp.
Så morfar förberedde sig alltså helt enkelt på att dö. Men han tänkte som så att "Ska jag dö, kan jag lika gärna göra något jag verkligen älskar först." Knarka, tänker ni? Supa? Knulla? Spela gitarr?
Nädå. Min morfar beställde en tårta och ett dussin bakelser från kafeterian och började lassa i sig.
Nästa dag hade förstoppningen släppt.

Tårta är nyttigt för hälsan!

Stuffmoderaternadid - Bibelspecial #2

”Den sjunde gången, när prästerna blåste i hornen, sade Gösta Bohman till folket: ´Ge upp ett härskri, ty HERREN har gett er staden.' Då upphävde folket ett härskri och man blåste i hornen. Då störtade murarna samman och folket drog in i staden och intog den."

Stuffmoderaternadid - Bibelspecial

Simon Petrus skar av örat på en soldat som kom för att gripa Jesus. Anton Abele kritiserade aposteln och startade en Facebookgrupp som hette

"Stick tillbaka ditt svärd. Alla som griper till svärd skall dödas med svärd". 

  Mellan Jerusalem och Jeriko hade en man blivit överfallen av rövare och lämnad att dö. Många passerade förbi, men ingen stannade för att hjälpa mannen. Filippa Reinfeldt stannade, skötte om mannens sår, och tog honom till ett värdshus, där hon betalade för mannens vistelse. Det blev starten på Moderaternas humana vårdpolitik.

Fittan är fri!

"Jag har själv haft några partners som jag haft sex med, och ser inget konstigt med det. Men varje gång man kommer in på punkten hur många personer (och ibland även vem) min partner haft sex med så blir jag så fruktansvärt äcklad att jag knappt kan se honom i ögonen igen. Jag klarar knappt av att ha sex med honom bara för att tanken på att hans snopp varit inne i någon annan äcklar mig så jävla mycket. Att undvika frågan har inte heller fungerat då jag samtidigt ändå på något sätt vill veta. Vad ska jag göra åt det här? Snälla relationsrådet, hjälp mig. Jag mår så dåligt över detta!/E"

Lyssnarfråga till Relationsrådet i Christer på P3.

Bull, är vad jag vill säga! (Med reservation för att lyssnaren KAN vara 15 år. Då kan jag ha förståelse i och med att hjärnan inte är fullt utvecklad än.)
Jag förmodar att du inte kan sitta på stolar som andra har suttit på, eller att du inte kan gå till tandläkaren för att instrumenten han använder har varit INNE I NÅGON ANNANS MUN!

Men egentligen är det ju så att fittan inte är annat än ett hål. En frånvaro av materia. Och luften är fri, det vet alla som har jobbiga småsyskon. (Nej, jag talar inte om incest. Inte den här gången.) Så vad är det egentligen att orda om....att fylla frånvaron av materia med...materia. Sån där stor, härlig materia.....

Nå, åter till ämnet: jag förutspår att detta förhållande kommer att sluta i att pojkvännen dyker upp med blåtira till jobbet, att kompisarna frågar varför han aldrig hör av sig längre, att han inte vågar bära tajta jeans och alltid måste rapportera var han befinner sig och vad han gör.
Efter ett tag har han inte längre kontakt med sina föräldrar, det blir bara bråk när de börjar ifrågasätta hans förhållande.

Ja, och så en vacker dag ramlar han nerför trappan och råkar falla handlöst på rygg över förskäraren han hade i handen. 36 ggr.
Snipp snapp snut så var sagan tragisk.

Sekter och flyktingar

Jag såg en dokumentär på svtplay om ungdomar - företrädesvis pojkar - som lämnar polygamisekten (the Fundamentalist Church of Jesus Christ of Latter Day Saints), styrd av Warren Jeffs. Han som dömdes för sexuellt utnyttjande av minderårig (två flickor) samt medhjälp till våldtäkt (arrangerade ett äktenskap mellan en 14-årig flicka och hennes 19-åriga kusin) samt är anklagad för bland annat incest.

Här är en trailer.

Dessa ungdomar som levt avskilda från omvärlden, som knappt fått någon utbildning, ingen sexualkunskap, inga valmöjligheter, som tvingats till hårt arbete, ofta blivit slagna av sina föräldrar och bortgifta under tvång, finner sig ensamma ute i den Stora Världen. De finner gemenskap hos andra avhoppare och en del söker hjälp hos ett särskilt center som upprättats i staden som ligger närmast sektens marker, dit de flesta avhoppare tar sig.

De vill få möjlighet att göra något av sitt liv. Flickorna vill slippa föda barn varje år, få utbilda sig och skapa en egen identitet. Pojkarna likaså (minus barnafödantet givetvis).

Jag tror att de allra flesta tycker att livet i sekten verkar hemskt. Jag tror att migrationsverket tycker att det är hemskt. Så jag undrar om inte en sån här bakgrund är skäl nog att få asyl i Sverige. Eller undrar gör jag inte, för jag vet att det inte är tillräckliga skäl.
Men borde det inte vara det?

Svara på det, snälla migrationsverket.

Visste du att...

• Det tydligen tar bara 6 dagar att producera att avsnitt av South Park.
• Ugglor är jävligt inne. Jag antar att det beror på Harry Potter.
• Sverige hade en koloni mellan 1784 och 1878. S:t Barthélemy var en rätt värdelös liten ö som vi fick av Frankrike i utbyte mot handelsrättigheter i Göteborg. Det enda vi gjorde på ön var att handla med slavar, ungefär. Sjyssta Sverige som officiellt avskaffade slaveriet 1335 gjorde tydligen ett undantag när det gällde bruna människor.
• Det finns en manet som är i princip odödlig. Den kan återgå till sk polypkoloni, vilket är manetens första utvecklingsstadium. Sedan börjar den åldras igen.....tills den "föryngrar" alla sina celler igen.
• Det tydligen inte är helt ovanligt att delfinhanar stoppar ner sina kukar i varandras andningshål. Kinky!
• Kapten Haddocks absoluta favoritsvordom verkar vara "Anfäkta och anamma!" vilket förekommer 12 gånger i Tintin-albumen. "Huggormars avföda" och "Erbarmliga plattfötter" förekommer bara en gång, tyvärr. Det är enligt mig ypperliga uttryck.

8 anledningar att inte skaffa barn

1. Man måste vara vuxen. Ingen mer grisfylla.
2. Man måste hänga deras fula dagisjulpynt i sin fina gran om julen.
3. Man måste läsa samma saga igen och igen och igen, och den är säkert inte ens bra.
4. Förr eller senare kommer de att ha sex. Man vill inte veta om att ens barn har sex. Kanske tom analsex.
5. Jag säger bara "Mamá! Mamá!"
6. Allt börjar hänga när man fött barn.
7. Ungjäveln kommer att lyssna på musik som får ens öron att blöda och hjärnan att implodera.
8. Det KAN bli så att man får en unge som är korkad. Det vore jobbigt, för då måste man ju mobba den för att den är det, eller om möjligt adoptera bort den och adoptera in en smartare unge. Asiater ska ju vara bra på matte sägs det.

Steve Jobs

Mannen är död. Han var med och grundade Apple, var med om att utveckla datortekniken enormt, efter vad jag förstått. Han var uppenbarligen en intelligent man och skicklig i sitt arbete. Vad som är mig obegripligt är att en sådan man när han angrips av cancer i bukspottkörteln, i 9 månader vägrar att inleda den traditionella behandling hans läkare rekommenderar, utan istället tror kunna bota sig genom någon new-ageluktande specialdiet som såvitt jag hört, aldrig visat några större resultat.
För mig framstår det ungefär lika logiskt som om en domare skulle döma en våldtäktsman till avlat och böner mot djävulen som påverkat honom att begå brottet.

Så dog han då. Och folk som aldrig träffat honom, inte haft någon relation till honom påstår att de sörjer honom.
Varför i all världen då? Ghandi - som tydligen ska ha varit rätt rasistisk, då han var arg för att indierna i Sydafrika betraktades som lika lågt stående som de svarta, trots att indierna var "bättre" (källa är tyvärr bara Bullshit med Penn&Teller S03E05) - försökte åtminstone, och lyckades till viss del, förändra världen med sin pacifistiska hungerstrejk. Honom kan jag förstå att man sörjer, eller snarare att man sörjer en person som gjort gott för mänskligheten.

Steve Jobs, ja han gjorde datorer användarvänliga. Trevligt, men knappast på samma nivå som Nelson Mandela.

Bill Gates tjänar oerhört mycket mer pengar än att jag kan greppa summorna. Han skänker även otroligt mycket pengar till välgörande ändamål. (Förvisso inte tillräckligt mkt, i proportion till vad han tjänar, men det är en rent personlig åsikt.)
Jobs, han verkar inte ha haft så mycket till övers för andra.


"Arik Hesseldahl of BusinessWeek magazine opined that "Jobs isn't widely known for his association with philanthropic causes", compared to Bill Gates' efforts. After resuming control of Apple in 1997, Jobs eliminated all corporate philanthropy programs."  Länk

Så varför, varför varför säger ni att ni sörjer honom?
70 pers dog av en bomb i Somalia häromdan. Ni kände inte dom heller. Just saying.

Gustav Vasa slängde alla våra kvinnor i sjön!

Det är iaf vad en lågutbildad, lågintelligent, låglåglåg man slänger ur sig efter att ha påstått att Asperger och ADHD och depression bara är påhitt av amerikanska läkare, att ingen borde betala skatt och att ingen borde få bidrag om de inte var helkroppsförlamade eller döende. Han hade minsann bott i Thailand och där gick människorna till jobbet även om de var arm- och benlösa. Jag frågade "Ja, men tycker du att det är bra att de måste det?" Inget svar.
Nej Sverige är för mesigt, för att det styrs av Bilderbergergruppen och inte är demokratiskt.
Han hade minsann inte tagit ett öre i bidrag i hela sitt liv. Han hade minsann inte betalat ett öre i skatt i hela sitt liv. Han var hemlös (och uppenbarligen lite halvalkoholiserad, men inte så farligt att han är en sk "bänkalkis") men det var hans eget val.

- Tycker du att Gustav Vasa var en bra kung? frågar han mig hetskt.
- Han var förvisso en despot, men jämfört med samtida makthavare var han nog helt ok.
- Jaså, du tycker att han var helt ok, som slängde alla våra kvinnor i sjön?!
- Vafan snackar du om? Slängde han ALLA våra kvinnor i sjön? svarade jag, nästan hoppandes på min sittplats av pur nyfikenhet och ilska.
- Vet du hur man avslöjar att någon är häxa?
- Jaha, du menar så, ja, jo det vet jag, faktiskt så läser jag "Häxornas försvarare" av Jan Guillou just nu.......men fan, du kan ju inte mena att Gsutav Vasa rännde runt och jagade häxor?! Häxprocesserna i Sverige ägde rum under slutet av 1600-talet. Gustav Vasa förföljde INTE häxor. Han levde inte på 1600-talet."
Den otäcke lille mannen frågar då om jag vet när Sverige låg i krig senast, jag som var historiker. Jag som redan börjat göra mig redo för avfärd skriker, uppbragt som jag är (man kommer inte här och jävlas med historia)
- Dig kan man ju inte diskutera med! Du har ju helt anakronistisk historieuppfattning!".

Väduren

21:e mars- 19:e april

Väduren är rätt dum i huvet och utsätter sig ofta för Jackass-inspirerade faror. Detta kan bero på att väduren också är övertygad om sin egen förträfflighet. Väduren har helt enkelt hybris och blir ofta barnsligt grinig när han inte får sin vilja fram.
Vädurar blir ofta konstnärer eller skådespelare å ena sidan, eller några av de mindre konsntärliga varianterna militär, elitidrottare, hemmafruar/män. En vädur satsar alltid fullt ut, och det går alltid åt helvete för dem i slutändan.

Element: Eldkvarn (dvs gubbrock) Nyckelord: Mars, stor stark, självupptagenhet, spandex, Big Tasty plusmeny med 2 extra cheesburgare och en extra pommes, spontanitet, sömn Karaktärsdrag: självisk, skvallrig, barnslig, illamående Kroppsdel: huvud (tomt) Kända vädurar: Adolf Hitler Steven Seagal  Mariah Carey

MEN JAG ORKAR INTE!

Nu är jag hemma, förkyld och grinig och hör den där djävulusiska lilla ungjäveln som bor i lägenheten mittemot och inte har någon portnyckel.

Mamá! Mamá! Mamá! Mamá! Mamá! Mamá!Mamá! Mamá! Mamá! Mamá! Mamá! Mamá! Mamá! Mamá! Mamá! Mamá! Mamá! Mamá! Mamá!Mamá! Mamá! Mamá! Mamá! Mamá! Mamá! Mamá! Mamá! Mamá! Mamá! Mamá! Mamá! Mamá!Mamá! Mamá! Mamá! Mamá! Mamá! Mamá! Mamá!

Snälla, rara, söta pepparkaksbruna familj. Öppna åt er olidlige son innan jag snappar åt mig honom, drar in honom i lägenheten och biter huvudet av honom som man gör med små pepparkaksgubbar.
Eh...gå ut och öppna säger ni? Varför? Det är ju positiv förstärkning. Då kommer han ju att börja dregla varenda gång nån klämtar i en klocka.

Nä jag får snacka med Mamá herself.

 

En samling dumma och mer eller mindre lustiga mail

Mycket har man sett och ibland blir jag trött.
Njut nu av dessa mästerverk.

03.36 2011-08-16 skrev idiot1:
hej pa dig..Drömtjejen

du har jatte sexyga krpps.

vill gerna dominera dig.
jag bli katt nar jag titta po ditt bild.
jag ska knulla din munen forst om jag for?
jag ska spruta po ditt fina rov.
kram.
---------------------

16.17 2011-09-19 skrev idiot2:
Tänk dig en chattfantasi (inget annat!) där du kommer till ett hotellrum, du blir tillsagd att ta av dig allt utom underkläder o ställa dig mitt på golvet med dina händer knäppta bakom nacken.............hur känns den tanken......?

Jag: Det känns ungefär som att du är en tönt.
Hejdå.
---------------------

08.13 2011-02-24 skrev IdiotTJEJ(förmodligen egentligen en man):
hej sugen o komma på sex fest

Jag: Jomen visst.
Klart jag hänger på en främmande människa som registrerat sig just idag, som bara har ett par bilder på sig och sedan ett gäng bilder tagna från porrsajter.
Det verkar både seriöst och pålitligt, eller hur?
--------------------


Gooood stuff.

Tant Drömtjejen är irriterad igen

Idag vill jag lista saker som små tanter brukar bli irriterade på och som även upprör mig. De flesta rör ungdomar.

• Ungdomar som spottar på marken hela tiden. Vad är proglemet? De som röker spottar ofta. Är det för att de inte tycker om smaken? Sluta röka då förfan! Är det muntorrhet? Gör som jag, tugga tuggummi och ha en vattenflaska. Är det för hög salivproduktion? Tejpa fast ett sugrör i mungipan som kan leda spottet ner i en behållare.
• Ungdomar som inte reser sig för tanter på bussen. Tanter har sköra lårbenshalsar tydligen. Låt dem sitta för helvete!
• Grannbarnet ~10 bast som tydligen inte har egen nyckel och därför ropar skallande "Mamá! Mamá!" Utanför fönstret 3-4 ggr per dag.
• Ungdomar som klär sig förjävligt. Jag är ingen stilguru, men sparkdräkter hör om möjligt hemma just hemma! Ner med onesien eller vad det heter.
• Folk som cyklar på trottoarer, gågator och fel sida. Lär er trafikreglerna. Jag funderar på att medvetet gå in i nån felcyklare och sedan skylla på att jag inte såg den, för att jag inte kunde tänka mig att någon är så dum att de cyklar i Centrum där man inte får det.
• Modern musik.

Trubadurpsykopaten

Ni har väl inte missat Den anmälda trubaduren?

Scenario: Man träffar kvinna, de blir kära och flyttar ihop. Kvinna är inte kär längre, de flyttar isär men förblir vänner. Man skickar dagligen sms och mail där han bedyrar sin kärlek. Ingen respons.
Man försöker på Alla hjärtans dag hålla smäktande serenad utanför kvinnas fönster och blir anmäld för stalking.

Ack så hårt, kan man tycka. Men då måste vi betänka att mannen bevisligen inte kan hantera ett nej. Att han utsatt henne för vad i alla fall JAG klassar som trackasserier. Sms varje dag! Jag skulle bli galen.
Men det allra viktigaste tycker jag att vi måste poängtera och det är att han spelade dragspel!
Vem kan längre klandra kvinnan för anmälan efter att ha fått detta fakta på bordet?

Nåväl, denna tragikomiska historia påminner mig om något jag och mina väninnor talat om vid flera tillfällen. Det är att om en man inte tar ett nej utan fortsätter idogt att uppvakta en kvinna med blommor, presenter, kärleksdikter mm så betraktas det som ack så romantiskt och man säger "Åh, han vill verkligen ha dig. Du måste ge honom en chans." (Se valfri hollywood rom-com för exempel.)
Men om en kvinna skulle göra likadant mot en man skulle folk tycka att det var pinsamt, att hon gjorde sig löjlig, att hon var klängig.
Jag och mina väninnor är dessutom rörande överens om att det är tamejfan killar som inte kan hantera att man inte vill inleda förhållanden med dom. Det är inte alls som i filmer, nej i verkligheten är det snubbarna som kastar sig på sängen och gråter av olycklig kärlek. Det omvända är bara något vi blivit itutade av....ja...mamma, filmer, tonårsböcker.

Och numera måste tjejerna dras med Twilight dessutom. (För er som inte vet kan jag berätta att det är en serie böcker och filmer om Bella som är fixerad vid sin vampyrpojkvän. Hon har inga egna intressen, inga vänner, ingen personlighet, utan definieras bara av vampyr-Edward. Det är lite som att läsa om ett misshandelförhållande fast innan det riktigt brutit ut, medan de fortfarande är på det stadiet då han försöker isolera henne från omvärlden.)
Suck, helt enkelt.

På medeltiden fanns inga stalkinglagar i alla fall. Dock fanns där väl en storvasall som ej var nådig mot den som uppvaktade hans blivande hustri där hon satt i sin jungfrubur om kvällen. Rådbråkning, vet ni vad det är?

Just when you think you're out...

Jubel och glädjeyra!

Nu är jag åter i bloggosfären, eller vad ungdomarna nu kallar det.
Anledningen till att jag inte bloggat något på mkt mkt länge är att jag fick nån slags blackout och glömde bort vilken användarmail jag hade reggat mig med här. Det visade sig vara en mailadress som jag aldrig använder längre. Så kan det gå.

Men nu kan jag åter förgylla era dystra dagar medelst välformulerat trams ackompanjerat av lustiga bilder.

Dock har jag lite väl mkt att göra just nu.
Deadline på jobbet (ja, jag har ett jobb numera - i snickeriet där jag arbetstränade) och scenkläder till polare som ska iväg på turné på fredag.

Min mor har fått en hund och jag har fått en lägenhet och slipper bo på gatan.
Det är schnauzern som mor haft som daghund i 6 år som nu är VÅR och lyan fick jag via bostadsförmedlingen när jag fick anställning. I precis det område jag längtat till i 5 års tid.
Life is good, over all.

Ett litet shout out till Rapeboy också, som gång på gång visar sig vara en tämligen extraordinär människa och vilken livet vore en smula mindre lockande variabel.
 

Fiskarna

 19:e februari - 20:e mars


Den som är född i fiskarnas tecken är född till dörrmatta. Den saknar personlighet, egna åsikter och egen karaktär
Fiskarna roar sig ofta med fingerfärg och cerebralkirurgi, de har många vänner eftersom den låter sig utnyttjas av allt och alla. Påfallande ofta är således fiskarna även riktigt slampiga, har fjällartad hud och luktar tämligen illa i de genitala områdena.

Element: olja (och lite salt och peppar, ströbröd, ägg, mjöl)
Nyckelord: Neptunus, flykt, subordination, formalin, parallell, elfenben.
Karaktärsdrag: inga.
Människokroppen: fenor.

Kända fiskar: 

  

Justin Bieber

Peter Settman

Lill-Babs

Vattumannen

20:e januari – 18:e februari

Vattumannen härskas av planeten Uranus och är således mycket analfixerad.
En vattuman är mycket självgod och har alltid rätt. Dessa påträffas ofta på kriminalvårdsanstalter, på psykiatriska vårdinrättningar eller som despotisk ledare för ett mindre land i Latinamerika.
Vattumannen ägnar sig gärna åt konstformer som pornografi, kakofoni och samlande av Märklintåg.

Element: Syre 
Nyckelord: Uranus, inkvisitionen, stress, kamphund
Karaktärsdrag: Sinnessjuk, gasig i magen, besserwisser 
Kroppsdelar: Röv

Kända Vattumän:

Linda Blair

 Olof Palme

Ted Bundy

Stenbocken

22:a December - 19:e Januari

Getfisken är snål och envis och ser ofta gammal och rynkig ut i ansiktet oavsett faktisk ålder.
Den har humor torrare än en bränd fläskkotlett och skiter fullständigt i andra människor och deras känslor. En mycket anal personlighet. Gillar ofta dragspelsmusik.
Stenbocken har förklarligt nog inga vänner, men ofta någon slags underlig fetisch som den aldrig kommer att få leva ut, men istället spenderar eoner av tid på diverse onlineforum för likasinnade.

Element: Bajs
Nyckelord: Saturnus, tjuvlyssning, nepotism, bly, mindervärdeskomplex
Karaktärsdrag: Snål, dryg, feg.
Kroppsdelar: Rynkig hud och ben

Kända stenbockar:

Dolly Parton

Hermann Göring

 Per Gessle

Dokusåpor och sexualitet

När jag var ungefär 11 år så skulle det börja ett nytt program på tv. Det fick många rubriker och kallades mobbing-tv. Det var Expedition Robinson. Den första deltagaren som röstades ut begick självmord en tid senare.

Jag var så trollbunden av det där programmet. Jag såg alla avsnitt, jag såg första reprisen, sen såg jag andra reprisen. Ända sen dess har jag varit otroligt fascinerad av dokusåpor. Allra mest de som fokuserar på gruppdynamiken och det sociala spelet. Det kan vara min autism som gör att jag följer det, inte slaviskt, men tämligen regelbundet. Jag har alltid undrat mycket över varför människor beter sig som de gör, eftersom deras motiv sällan är uppenbara, men i dokusåporna kan man få veta det eftersom det allt som oftast finns någon slags bikt där deltagarna kan prata fritt.

Så nu har Big Brother 2011 startat, och givetvis ser jag det. (Något i efterhand kanske, för jag orkar inte anpassa mig efter tv-tablån.) I år är det med en bisexuell kille och en transsexuell tjej som föddes som pojke. Den bisexuella killen tror jag inte alls är bisexuell. Han är förmodligen bara kåt och helt enkelt mindre nogräknad gällande kön. Ungefär som jag.
Den transsexuella är självfallet av bimbomodell.(Det är ju trots allt Big Brother.) Det finns nämligen bara två sorters transsexuella som man "får" visa upp i tv. Det är antingen de blekblonderade läppförstorade glamourmodell-typerna som dyker upp i sammanhang som dessa, eller så är det de medelålders som sent upptäckte sin läggning och ser ut som män i peruk helt enkelt. Dessa förekommer i program som Outsiders och dylikt, där de figurerar i samma program som män som har relationer med realdolls eller klär sig som Peter Pan och det är meningen att man ska fnissa och förundras över hur knasiga de är.

Nu är det väl helt enkelt så att det som säljer är det som visas, och folk i allmänhet är ju idioter, så jag förmodar att det inte finns något intresse av att se "vanliga" transpersoner på tv, lika lite som folk vill se vanliga bögar eller flator. Nä helst ska allt passa in i stereotypen, annars kan det bli lite farligt.

Idag är jag arg på...

• SL. (som vanligt)
• Mensvärk.
• TV4 som har börjat ta betalt för att se på alla deras program som är mer än typ 1,5 vecka gamla.
• Skruvar med gängpaj.
• Ordvitsar.
• En morsa på bussen som gick av, ivrigt pratande i telefon, medan hennes döttrar, 3-4 år skulle kliva av vid en dörr längre fram. Dörren stängdes dock innan de hann ut så de stod där i nästan en halv minut och skrek "Öppna! Öppna!" och började gråta, tills nån klev ner på trappsteget så att dörren öppnades. Utanför stod morsan och pratade fortfarande i telefonen och började gå iväg med ungarna tio meter bakom sig. Lite mer engagemang kanske? Så slipper ungjävlarna bli kvarglömda på bussen.
• Räkningar.
• Att de utomeuropeiska vampyrmyterna inte stämmer överens med de europeiska.
• Att jag inte hittar de dokumentärer jag vill.
• Skolungdomar.

Dagens ord

TAKRAG

Klibbduk

Alla fakking hjärtans dag

Ja, bortsett från att det är en jävla humbughögtidsdag och jag ämnar att anamma internationella steak and bj-day den 14 mars, så är det väl fint att folk vill rå om varandra lite extra.
Men sköt det hemma förfan! Idag fotade jag de här äckliga studenterna som bokstavligt talat slickade varandras tonsiller på bussen.

Det här ser förvisso oskyldigt ut, men man såg verkligen roterande tungor och saliv och allt anant äckel som hör till hångel. Jag hoppades att de skulle märka det så jag kunde säga "Är det ok att jag fotar eller vill ni ha lite betalt för er orala lilla show?" men de märkte det inte. (Känner ni igen dom så hälsa från mig att dom är äckliga små ******)

Det är fan inte ok. Förspel får man väl sköta inom hemmets x antal väggar.
Jag är inte avundsjuk. Fast jag vet att ni tror det. Jag har aldrig varit något fan av att råhångla in public. Det kan vara ursäktligt på krogen eller på en nattbuss på väg därifrån, men i största allmänhet - näääääää.
Pussar, kyssar, ja. Men inte hångel.

En gång på en långfärdsbuss var det ett par som satt snett framför mig som verkligen hade kommit igång och det var smask slibb klafs och han gnuggade frenetiskt hennes skrev. Det gick liksom inte att låtsas som om dom inte fanns. Så då lutade jag mig fram och frågade om det var ok att jag tittade på eller om de sålde nån form av biljetter.

Bitterfitta - javisst!

Americans are NOT stupid!

Jag orkar inte ens kommentera detta. Det är lite som en bilolycka - det är hemskt att skåda, men man kan inte titta bort.

Opassande på arbetsplats

På icke namngiven sluten anstalt i Stockholmsområdet

Scenario: Intern barrikaderar sig i dagrummet, misstänks för att vara drogpåverkad, börjar slå sönder möbler och hotar med att sätta eld på dem. Insatsstyrkan larmas. Plit börjar prata om att tillverka en liten bomb för att spränga upp dörren till rummet. Hämtar lite "saker man kan ha användning för i största allmänhet och vid bombtillverkning i synnerhet". Insatsstyrkan anländer. Plit blir sur för att han inte fick göra sin bomb. Killen som barrikaderat sig har somnat bredvid sin lilla hög med trasiga stolar.

På mitt "jobb"

Scenario: Tråkigt.
Pundare #1: Jävla runk! (Drämmer näven i bordet.) Runk.....hm...Drömtjejens runkeri... Om du tar 100 spänn per runk å så haru 20 kunder om dan....det blir......det blir......det blir en hel del pengar!
Jag: Nä...Pundare #1:s runkeri! Det finns mycket större marknad för sånt inom bögvärlden tror jag.

Pundare #2: Alltså...ja får såhär svårt å få bånge av min medicin så ja får såhär steroider för å kunna få de. Å ja tog såhär ja vet inte...ja tog lite extra såhär så ja fick värsta ribba. Kolla! Ja har värsta ribban! (Pekar mot skrev.) Ja måste vika den åt sidan. Kolla!

Jag: Hmm, jag borde kanske inte aktivera mms-funktionen...det kan gå illa. (Står och fipplar med telefonen.)
Pundare #3: Haha, näcka på fylle-sms eller?
Jag: Hehe, ja. "Här e en bild på mina tuttar" typ.
Pundare #3: Få se då! (Sliter åt sig min telefon.) Meh! Det här är ju ingen tuttbild! Du kan ju inte göra en sugen först och sen bara luras.
Jah: Hm.....nu var det väl inte riktigt så det....äh...håll käften.

Icke namngiven restaurang på seniorboende

Scenario: Söndag. Gamlingarna har bjudit in lite barnbarn och shit, varav en är glutenallergiker. Särskild lasagne tillreds. Bespisningspersonal tappar porslinsformen med lasagnen i golvet och den spricker. Lasagnen plockas upp, rensas från porslinsbitar, läggs i ny form, beströs med lite ost, gratineras och serveras.
allergikern iakttages under hela middagen för att se om denne biter i något hårt eller börjar hosta blod.

I min egen lilla värld

ANKHA

DICKTATOR

DÖRRVAKTEL

 

Mammas nya kille

Min ömma moder och jag var på Coop stormarknad i helgen. När vi vandrade omkring därinne så fick jag för mig att jag skulle passa på att se mig om efter en karl åt henne. Hon har varit singel i 1,5 år ungefär och det kunde väl vara trevligt med en man att roa sig lite med.

I frukt och grönsaksavdelningen fanns det faktiskt en del lovande objekt.
Eftersom det var på tidig eftermiddag en fredag så ville jag gärna tro att de män som var där och handlade drev eget företag, men det var förmodligen ett önsketänkande. De var nog egentligen pensionärer.

Steg ett: Kolla utseende.
En karl, gråvitt hår och skägg - då mor min uttryckt en viss faiblesse för Rolf Porseryd (fast han har bara mustasch, men ändå) så tänkte jag att det kanske kunde vara något. Jag vet ju inte vilka gubbar som är snygga eller ej, jag är ju så liten själv. Sen såg jag en annan som verkade lovande. Glasögon, gråsprängt hår, slätrakad. Kanske något snipig runt munnen.

Steg två: Klädsel.
Skäggmannen bar en beige duffel och lite fritidsaktiga skor. I efterhand insåg jag inte mitt misstag med duffeln. Mother does not approve. Snipmunnen hade däremot någon fiskbensmönstrad kort rock och halsduk och finare skor.

Steg tre: Varor och vad de säger oss.
Skäggmannen handlade mycket juice och oproportionerligt mycket ägg. Men ändå i så små kvantiteter att det skulle kunna vara åt enbart honom själv. Han luktade ett tag på en låda champinjoner, vilket blev klara minuspoäng då vi i min familj skyr allt vad svamp heter. Senare såg vi även att han köpte en bukett tulpaner, så det var ju kört ändå.
Snipmunnen uppehöll sig onaturligt länge vid den exotiska frukten - särskilt Litchin vilket fick mig att tro att han är homofil.

I slutändan bedömde modern roat att de herrarna nog var lite för gamla för henne. Hon är förvisso i pensionsåldern, men behöver nog nån karl runt 55 istället.
Jag skall fortsätta spaningarna.

Gammal tant

Så fyllde man år. Firande skedde i kretsen av de närmast sörjande. Sheperds pie och tårta. Jag fick baka tårtjäveln själv. Johodå.

Jag fick 5 liter flytande tvättmedel och ett paket Kukis. På fredag skall jag tydligen ändå bli lite firad av kamrater. Jag är - hör und häpna! - lite tveksam till att vara den centrala figuren i firandet. Jag vet inte vad det är med mig. Jag måste vara sjuk eller nåt.

Knark är inte bajs

Jag vill idag passa på att skingra en myt som florerar bland Sveriges befolkning. Nämligen det att knark skulle vara bajs.
Detta stämmer för det mesta icke, men det finns vissa undantag.

Om det handlar om en drog som är ett derivat från en växt, såsom exempelvis Kokain, Hasch, Marijuana och Opium stämmer det att man kan säga att det är bajs. Detta beroende på att växterna kan ha gödslats med någon form av bajs ur vilken de då tagit sin näring. Man kan då säga att det stämmer att drogen delvis består av bajs.

Gällande syntetiska droger såsom exempelvis Amfetamin, LSD och Ecstasy är de framställda i laboratorier och innehåller således inte bajs. Dock skall man vara på sin vakt eftersom den kran eller langare man köper varan ifrån mycket väl kan ha blandat bajs i produkten. Betydligt vanligare är dock mjöl, bakpulver eller bikarbonat.
Heroin är ett halvbajs-preparat eftersom det är halvsyntetiskt derivat av morfin.

Slutsatsen är alltså: En del knark är bajs, en del knark är inte bajs.

Skelett i kroggarderoben

Häromsistens gick jag på krogen. Den gamla invanda, bekväma, som jag alltid går till.
Om man alltid går till samma ställe så kommer man förr eller senare att träffa på nåt gammalt ragg.

Så det gjorde jag. Och jag blev så otroligt förvirrad och kunde inte lista ut hur man lämpligen bör bete sig i en sån situation. Lämna utrymme åt honom att ragga, med den fördelen att jag kan göra dito, eller blir det en repris? Borde jag bara låtsas som om vi knappt känner varandra?
Jaja, vi pratade en hel del, för det är en trevlig kille, må ni tro, och kvällen avlöpte som så att jag gick till nattbussen, ensam och kåt, medan han drog på efterfest med sina polare och några brudar.
Nästa gång ska jag nog göra lite annorlunda.

Vid nattbussen träffade jag dock min granne (den enda av dom jag inte avskyr) och hans polare och bussresan blev tämligen trevlig.
Med tanke på att gossarna pussades med varandra i utbyte mot en cigg, hade kvällen kunnat avslutats mycket intressant om jag hade haft mutor.

Dagen efter ägnades åt att surfa fransk (välspelad! har ni hört på maken?!) bögporr.

Rubriker

SILIKONIMPLANTAT KAN MEDFÖRA ÖKAD RISK FÖR OÖNSKAD GRAVIDITET
"Läkarna varnar"


SVENSKAR MEST LAGOM I VÄRLDEN


MAT KAN ORSAKA CANCER
"Döden kan lura i dina tarmar"


USA KAPITALISTISK FÖRTRYCKARSTAT


KVINNA DREV BÄLTDJURSFARM I LÄGENHET
"Kvinnan har överskridit antalet tillåtna bältdjur i lägenhet, det rör sig om 22 stycken" säger talesman för Svenska Djurskyddsföreningen.


NÄSSEX NY UNGDOMSTREND


9 AV 10 SVENSKA KÄNDISAR DUMMA I HUVET
"Enkät från förra årets grammisgalan talar sitt tydliga språk"



VÄXTHUSEFFEKTEN EN KONSPIRATION
"Bara ett PR-trick"

Sexualitet, konformitet, epitet

Nu har jag funderat igen.
Förutom att jag såg en dalmatiner-tax vid pendeln idag så har jag funderat lite över min sexualitet.

Prolog

Jag tror att alla människor föds mer eller mindre bisexuella och att det kan vara preferenser, normer, upplevelse i påverkbar ålder mm (eventuellt någon gen också, vad vet jag) som avgör vilket eller vilka kön (om något alls)  man föredrar att ligga med och således definierar ens sexuella läggning. 

Jag anser nämligen att ens handlingar inte avgör huruvida man är homo, bi eller straight. En homosexuell kvinna kan exempelvis leva i garderoben och knulla sin man sen 15 år tillbaka (Endast på lördagskvällen, bara missionären, lampan släckt!) men ändå vara lesbisk. En kille som sätter på en annan kille behöver inte vara bög eller ens bisexuell. Som jag ser det så beror det helt enkelt på vad man känner sig som. 

Vår sexualitet är också mycket beroende på tillgång på så vis att då ens primära val inte finns tillgängligt så går det ganska bra med andrahandsvalet. Se bara på amerikanska fängelsefilmer.

Och jag för min del undrar lite över vem som var the pitcher och vem som var the catcher av Robinson Crusoe och Fredag.

§

Jag undrar över om jag är bisexuell eller heterosexuell. Jag kan ju tända på killar och på tjejer, men har en förkärlek till killar. (Bland annat pga att de är lite fiffigare konstruerade samt inte pratar sånt där konstigt tvärtomspråk som tjejer gör.) Men jag har aldrig varit kär i en tjej. (Om man inte räknar en liten crush på Alexondra Lee när hon var med i "Ensamma hemma". Jag var kanske 11, 12 och såvitt jag visste totalt ointresserad av flickor på "det" viset.)
Så insåg jag häromdan att jag ju aldrig varit sådär fantastiskt översvallande jättekär i någon kille heller.
Jag har alltid gått in i alla förhållanden med tanken att "det här kommer ju inte att vara för alltid inte" och det kanske inte är någon lysande utgångspunkt. Men samtidigt är jag bara realist. Att jag vid 20 års ålder skulle ha träffat någon som jag skulle spendera resten av mitt liv med är helt enkelt inte särskilt troligt.

Men slutsatsen är den att jag inte kan veta om jag kanske till och med är lesbisk (fast jag uppskattar nog somliga delar av den manliga anatomin lite för mycket för att kunna klara mig utan dom) eftersom jag tror att jag aldrig varit riktigt jättekär.

Fanmail

Idag vill jag dela med mig av en bild jag har fått av ett fan. Den föreställer mig när jag hade lila dreads tillsammans med de blonda och jag nyser genom munnen.
Tack, Skogsturken, det var väldigt fint och omtänksamt av dig.

De jävla nyårslöftena

Nyårslöften är ganska roligt.
Enligt Wikipedia härstammar traditionen med nyårslöften från järnålderns midvinterblot. Då svor man vid en galts borst eller tömde en bragebägare.

Men våra nyårslöften alltså...vad ska man säga. Ingen verkar kunna hålla dem och de flesta handlar om fjantiga saker som att sluta röka, att börja träna, att komma över den olyckliga kärleken.
Jag har kommit på ett idiotsäkert sätt att hålla mina nyårslöften. Och det är att bara ge rimliga sådana.

Ett år lovade jag till exempel att jag skulle svina mer under det kommande året. Jag minns inte exakt hur det gick, men jag tror att jag klarade det galant.
I år har jag lovat mig själv att sluta gå på soc och att ta i tu med att teckna den serie jag gått och tänkt på i några månader. Det förstnämnda ligger dock en smula utanför vad jag själv kan bestämma. Det finns så många andra faktorer som spelar in. Om jag mår tillräckligt bra för att ge mig ut på arbetsmarknaden igen, eller om AF går med på att sponsra någon hantverksutbildning, lite sådana praktiska saker.
Serien ligger helt i mina händer dock. Jag har inte ens ett manus än, så det är väl bäst att jag sätter igång.

Och slutligen; ja, jag lovade mig själv att gå till gymmet lite mer. FAIL, tror jag att ungdomarna säger nuförtiden.

Andrapriset går till "Prata om det"

För en fin prestation under 2010 vill jag ge ett pris till kampanjen "Prata om det" som uppstod i samband med att Wikileaks grundare Julian Assange under sin vistelse i Sverige blev anklagad för våldtäkt av två kvinnor. Kampanjen går ut på att folk (mestadels kvinnor, av uppenbara skäl) pratar om våldtäkter och händelser som ligger i gråzonen för vad som är ok och inte.
Idén som sådan är god. Det är aldrig offret som skall skämmas över vad som hänt.

MEN i och med att ge sig in i denna kampanj stöder man indirekt antagandet att Assange är skyldig, detta trots att ingen rättegång ägt rum.
Märk väl att jag själv inte tar någon sida, då varken jag eller någon annan förutom de inblandade, vet vad som egentligen har skett. Frågetecknen är många. Dock bör en anklagad betraktas som oskyldig tills motsatsen är bevisad, något som vi sällan eller aldrig efterlever i Sverige.
Därmed inte sagt att jag inte tycker att det sätt på vilket en mängd våldtäktsoffer behandlas i rättegångar eller vid förhör många gånger är fel och till och med lagvidrigt. Exempelvis frågor om sexuell debut, klädsel, tidigare sexuella erfarenheter och dylikt som inte är relevant för det anmälda brottet. Men det är också självklart viktigt att ifrågasätta ett offer, för att avslöja eventuella lögner och få klart för sig händelseförloppet för att avgöra brottets grovhet.

Brasklapp här! Många, särskilt män, verkar tro att många kvinnor falskeligen anklagar män för våldtäkt. Detta stämmer inte. Det är en diminutiv minoritet som gör detta.

Ej heller är det ok att trakassera anmälaren bara för att man själv tycker att den anklagade är en reko kille. Schyssta killar våldtar också. Det är något som Sverige behöver lära sig.
Men lösningen är ej att utan att ha alla fakta ta ställning mot en anklagad.

Hur som helst så går andrapriset till kampanjen "Prata om det" för att den effektivt - om än omedvetet och med genomgående gott uppsåt - fått Sverige att bortse från rättssäkerhet och juridisk praxis för att istället låta en man, ännu icke dömd, representera alla våldtäktsmän som de svenska kvinnorna någonsin påträffat.

Priset blir ett gäng mimare som kan göra en imaginär glaslåda åt en, så att alla kan se exakt vad man har för sig och ingen behöver tvista om vad som egentligen hänt.

Cred till SD

Lite för sent, tänkte jag göra en lista över minnesvärda saker 2010, samt dela ut lite symboliska priser.
Men jag vet inte om jag orkar göra en hel lista,så jag tar en sak i taget.

Det första priset vill jag ge till Sverigedemokraterna. Medelst listigt spelande på människors rädsla för islam, ridande på Alliansens nedskärningar (tack så hemskt mycket!) och ett nytt städat yttre, har de lyckats lura så många människor att de inte är fascister in spe, att de tog sig in i Riksdagen. Ytterligare cred vill jag ge för att de mirakulöst lyckades få dessa människor att totalt glömma SD:s förflutna...och förflutna...och...förflutna. Och förflutna!
Givetvis måste jag även ge en extra eloge för att de faktiskt lyckats värva så pass många bögar som de gjort. Mycket fiffigt att peka på Islam som (väl är nästan den enda grupp som överträffar SD i att vara) homofobiskt. Där tänkte de till.
Därtill har de lyckats med konststycket att få några förvirrade stackars invandrare med sig som av rent självförakt röstat på dem.
Kort sagt, Sverigedemokraterna har gjort sig väl förtjänt av ett pris. De får en specialutformad stol.

Nyårsångest

Ack ack vad jag försummar bloggen ibland.

Nytt år. Det är nu man ska vända blad, bli smalare, snyggare, rikare, snällare, bättre.
Året inleddes med en rätt stor dos ångest över just detta. Ungefär som söndagsångest ggr 3. Eller kanske 4.
Det kan bero på alkohööölen lite också. Det känns aldrig så angeläget att ha nån att mysa med som dagen efter.
Tur att jag har tillräckligt med självinsikt att inse att det är just det det handlar om.
Inte rusa iväg och inleda förhållande hur som helst.

Vanlig måndag. Uppe med, kanske inte tuppen, men med den obligatoriska väckningen.
Carpe diem! Var ny dag är ett äventyr.
Yeah right. Jag vet precis hur den här dagen kommer att fortgå. Och sluta.

Ni får ingen bild idag.
Jag är för trött.